Alster har varit bebott sedan järnåldern visar arkeologiska fynd i form av fragment av skafthålsyxor som kan dateras till perioden 2300-1800 f Kr. Läget vid Alsterån har gjort att flera verksamheter har växt fram. Vattnet fungerade både som kraftkälla och transportväg för spannmål, virke och lera. Ett brukssamhälle växte fram och under åren har det funnits kvarn, sågverk, brygghus och klensmedja runt Alsterån. Från senare delen av 1800-talet tillverkades tegel på västra sidan av ån och runt 1900 byggdes ett stort tegelbruk på östra sidan. Alsters herrgård finns fortfarande kvar medan arbetarbostäder, skola, brukshandel och missionshus är borta.

Källor: Fördjupad kulturhistorisk värdebeskrivning fastigheten Brödet 1, Karlstads kommun
Bilder: Alsterdalens hembygdsförenings sidor på Wermlandsbilder

Kvarnen
Det finns spår av kvarnverksamhet redan från 1300-talet. Från 1690 finns uppgifter om tre vattendrivna kvarnar, en väderkvarn och en vattensåg. Sågen låg på östra sidan ån. Från att ha varit vattendriven kom sågen senare att drivas med ångkraft. Sågning av virke för försäljning upphörde 1892. Kvarnarna låg en liten bit längre norrut och även dessa finns markerade på 1883-1895 års karta. På denna senare karta har även ett tegelbruk ritats in. På kartorfrån 1724 och 1769 finns även mjölnarnas bostäder markerade. Dessa låg ungefär där Granngården ligger idag, eller strax söder därom. På 1769 års karta finns även en stamp inritad i Alsterälven.

Gustaf Frödings far, köpmannen och brukspatronen Jan Fröding ägde Alsters herrgårds 1837-1866, genomförde omfattande renoveringar av herrgården och inledde en epok av industriell expansion. Utskeppningen av såväl spannmål från kvarnarna som virke från sågen ökade kraftigt. Alsters utveckling till en betydande industrianläggning fortsatte då John Hall övertog egendomen 1880. 1887 uppfördes en stor valskvarn på älvens västra strand i form av en fem våningar hög byggnad i tegel. 1888 övertogs Alsters egendom av Knut Eklundh, som 1898 överlät den till Alsters Bruk AB. Nästa ägarbyte skedde redan år 1900 då ägarskapet övergick till P G Jansson. Samma år överlät denne rörelsen till ett familjebolag som fick namnet AB Alsters Industrier.

Tegelbruket

Till Alsters Industrier hörde också tegelbruket. Häradsekonomiska kartan 1883-1895 visar att tegeltillverkningen vid denna tid ägde rum vid den västra älvstranden. Bolagsstyrelsen beslutade 1904 att uppföra ett modernt tegelbruk i stor skala på älvens östra sida på den plats där Granngårdens anläggning finns idag.
Lertäkten låg ett stycke norr om landsvägen, d v s nuvarande väg E 18. Leran transporterades på en spårbunden bana fram till bruket, först med dragdjur sedan med vinsch.

Tegelbruket stod färdigt i sin helhet 1917

1927 flyttades Alsters Industriers kontor till Alster från Kristinehamn.
1947 Tegelbruket såldes till Zieglers Kol & Koks i Karlstad.
1954 Alsters Industrier såldes till AB Kvarnintressenter.
1955 Tegelbruket brann ner och förstördes i grunden, men återuppfördes i ny skepnad eftersom ugnarna klarade sig
1956 Svenska Lantmännens Riksförbund och Värmlands Lantmäns Centralförening köpte samtliga aktier i bolaget. I samband med detta lades förmalningen i kvarnen ned. Istället gjordes storsatsningar på lagring och torkning av spannmål liksom blandning av djurfoder. 1966 likviderades AB Alsters Industrier och Lantmännen blev ensamägare.
1967 Driften i tegelbruket lades ned.
1970 Den stora kvarnbyggnaden och expeditionsmagasinet på östra sidan ån ödelades av brand

Elevatorhuset

Byggnaden uppfördes troligen under 1800-talets senare del. Den spannmål som maldes i Alsters kvarn transporterades uppför Alsterälven fram till elevatorhuset. Här hissades den upp på en bandtransportör och fördes fram till kvarnen. Den ursprungliga byggnaden som numera är borta, anslöt direkt till elevatorhusets norra sida. Länsstyrelsen beviljade 1998-1999 bidragsmedel för renovering av byggnaden. Byggnaden visar en avgörande del av spannmålshanteringen på platsen och understryker Alsterälvens betydelse inte bara som kraftkälla utan även som transportled. Även om transportbandet till kvarnen saknas utgör elevatorhuset ett dokument som vittnar om en specifik del av kvarnverksamheten.

Järnvägsbron

Söder om herråden finns en äldre järnvägsbro över Alsterälven som tillhör en numera övergiven sträckning av Nordvästra stambanan. Nordvästra stambanan började byggas 1866 och stod färdig 1871. Den aktuella delsträckan mellan Karlstad och Kristinehamn byggdes mellan åren1867 och 1869. Dagens järnvägsbro passerar Alsterälven omkring 50 meter längre söderut. På ömse sidor om bron finns rester av den äldre banvallen.

Järnvägsbron är en fackverksbro av stålbalkar sammanfogade med nitar. Stålet är målat i en grön kulör. Vid vardera älvsidan finns ett kraftigt brofundament utfört i huggen sten. Själva järnvägsbanan är numera täckt av plank som bildar en gång- och körbana. Fackverksbroar i stål utgör den vanligaste typen av järnvägsbro i Värmland. Det finns ett 60-tal, där den tidigaste byggdes i Eda 1865 och den senaste 1937 i Norra Råda. Det är alltså fullt rimligt att bron vid Alster i sitt nuvarande utförande helt eller i huvudsak är i ursprungligt skick vad gäller material och teknik.